Epilog

Skenet från lampan i parken är starkt. Det lyser upp en bit av stigen och sträcker sig en bit ut på det nakna gräset tills det slutligen dör ut och det enda man kan se är ett mörkt tomrum. Oskar tittar framåt. Han fokuserar blicken på nästa lampa när han ser en skymning i avståndet. Han kisar med ögonen för att försöka utmärka vad det kan vara men ljuset från lampan ovanför honom lyser för stark för att han ska kunna se. Skymningen närmar sig Oskar, men försvinner samtidigt som alla lampor i närheten släcks förutom den ovanför Oskar. Förvånad och stum tittar han sig omkring. Men han vet inte vad han tittar efter. -Oskar. Säger röst framför honom. Oskar blir lika stel som en staty av rädsla samtidigt som han försöker se någonting i mörkret. Men förgäves. Allting är svartare än kol förutom just där han står. Märkligt. Tänker Oskar. Men det tanken försvinner snabbt när han hör samma röst igen men nu bakom honom. Han vänder runt hela kroppen hastigt och tittar ut i det tomma. Han tyckte att rösten var närmre än förra gången och han han också uppfatta att det var en flickas röst. -Oskar. Nu var rösten precis bakom honom. Han kunde till och med höra flickans lunga andetag. Oskar rös till och kände hur nackhåret reste sig. Han vände sig sakta och osäkert om. Flickan står i mörkret. Han kan inte se hennes ansikte. Men det finns tillräckligt med ljus att Oskar han se hennes konturer. Han kan också se att flickan har på sig ett vitt nattlinne och har mörkt lång hår. -Vem är du? Sa Oskar nyfiket. -Du vet vem jag är. Sa den lilla flickan. -Visa dig! Sa han med darrande röst. Flickan tog en steg framåt och exponerade sitt ansikte ur mörkret. -Eli! -Hej. -Vad gör du här? Eli svarade inte. Oskar hörde hur Elis mage kurrade. Hon gick fram till Oskar och la sin hand på hans kind och smekte den omtänksamt. -Bara slappna av och tänk på något annat. Sade Eli. -Va? utbrast Oskar förvånat. Eli tog då ett hårt grepp om Oskars huvud, böjde det åt sidan och sedan körde hon in sina huggtänder i hans blodfyllda halsådror. -AAAAAAHH!! Oskar flyger upp till en sittande position i sängen. Han är alldeles blöt av svett och hans hjärta slår så snabbt att det gör ont. Han stiger argsint av sängen och ställer sig upp mitt i rummet. Fan! Inte nu igen! Säger han till sig själv och sparkar till sängkanten. Han slänger en snabb blick på klockan ”13.37”. Hur länge var jag uppe igår? Tänker han. När pulsen sjunkit till en normal nivå går Oskar in i köket svärandes och lutar sig tröttsamt över bordet. På bordet ligger gårdagens tidning. Han läser från förstasidan högt. Madrid: totalt 191 döda i tågattentaten. Efter en kall dusch och en måltid som bestod av lite gamla brödkanter går Oskar in i sitt vardagsrum. Rummet liknar ett slagfält från andra världskriget. Det är kaos. Allt från gamla chipspåsar till otvättade kalsonger och stora fläckar av diverse vätskor är slumpmässigt placerade i hela vardagsrummet. Det luktar unket och gammalt i hela rummet och spåren från gårdagens rus finns kvar. Oskar börjar bege sig mot soffan när han trampar på en av sina använda sprutor. Han rör inte en min, ger sig inte ifrån sig ett enda ljud utan tar bara ut sprutan ur foten och sätter sig sedan i soffan. Han lutar sig fram mot soffbordet och tar upp en påse med ett vitt pulver i. Det är heroin. Skakar den lätt för att få en uppfattning hur mycket det finns kvar i påsen. Han öppnar påsen och suckar medan han häller upp lite på en sked som han sedan värmer så han kan injektera det i hans kropp med en spruta. Oskar öppnar den lådan som han har sina oanvända sprutor i. Han öppnar den och det visar sig att den är tom. Efter en lång suck ställer sig Oskar och skriker hysteriskt och slänger sedan den lilla röda lådan i väggen. Oskar blir stillastående och bara tittar rakt in i den smutsiga väggen med handavtryck och riv märken tills han utbrister i tårar och lägger sig ner i fosterställning på golvet medan han skriker, Varför? Varför? Han tänker på dagarna med Eli när han var liten och tänker på ”den dagen”. Dagen då hela hans liv vändes upp och ner. Dagen då Eli brutalt mördade Oskars mobbare. Den dagen som Oskar aldrig har kommit över. Av ren desperation tar Oskar den gamla sprutan som han tidigare trampade på. Han blåser av det flera veckors gamla dammet och inför heroinet i sprutan. Han tar sen en gammal trasa som han binder runt armen så blodådern kommer fram. Med darrande händer och klena fingrar för Oskar in heroinet till sitt blod. Innan ruset kommer igång tänker Oskar på sitt liv. Hur dystert det har varit och vad han har uppnått. Efter Eli försvann började han bedöva sig med tjack för att komma undan verkligheten. Och nu! Vad är han nu? Ingen. Han har inget jobb, ingen familj, inga vänner. Det är bara han och drogerna. Om han aldrig hade träffat Eli hade inget av detta någonsin hänt. Han hade varit en helt vanlig person utan mardrömmar, utan missbruk. Om det inte hade varit för tidningen hade han aldrig vetat vilken dag det var. Men Oskar minns inte senast han tog ett steg utanför dörren. Han har i princip levt på brödsmulor och droger dom senaste veckorna. Det har ringt flera gånger på dörren men Oskar har inte haft lusten eller krafterna att öppna någon gång. Självmord är nog den enda lösningen, tänker Oskar. Det är inte första gången han tänker så men den här gången menar han allvar på riktigt. På vilket sätt ska jag ta självmord? tänker han. Han utesluter att skjuta sig själv då han inte äger en pistol och att ta en över dos har han för lite heroin kvar för att kunna utföra. Oskar spanar ivrigt efter något dödligt i det stökiga rummet. Han får syn på några sladdar som ligger på golvet. Han går fram undersöker sladdarna om de blir dugliga att utföra en hängning med och efter kort eftertanke tar Oskar sladdarna och går tyst som en mus in i sitt sovrum och stänger försiktigt dörren efter sig. Det ringer på dörren. Oskar öppnar inte som vanligt. Det ringer på dörren igen. En man med mörk röst skriker ”det är polisen öppna!”. Efter att ha upprepat det ett par gånger blir det tyst. För tyst. Det blir så tyst att man kan höra fåglarna kvittra genom de stängda fönsterna. Efter några minuter hörs det en stor smäll. Polisen har slagit in dörren och är nu inne i lägenheten. Dom möts av en mycket stark lukt som får dom att rygga tillbaka. Det luktar svett och död fisk i lägenheten. Polisen söker igenom alla rum i lägenheten förutom sovrummet och hittar ingen. Bara ett tydligt bevis på att någon har missbrukat mycket tunga droger. Poliserna ställer sig utanför den stänga sovrumsdörren. När polismannen sakta trycker ner handtagen förbereder han sig för det värsta.