EPILOG

Katrineholm. En stad med cirka 21000 invånare. Har blivit utnämd till Sveriges tråkigaste stad två gånger. Det enda som är bra med staden är att den ligger 139 kilometer från Sveriges hjärta, Stockholm. En och en halv timme med bil, det räknas knappt. Med lite marginal så kan man nätt och jämt säga att man faktiskt bor i Stockholm. 23.15. Inte en endaste människa går att urskilja någonstans. Katrineholmsborna har stängt in sig i sina trygga hem för länge sen. Mörktret ligger tungt över staden. Som en tung mörk mantel över ett par tunna beniga axlar. Luften är fuktig och luktar krispiga höstlöv. Tobias Lövberg hasar sig sakta fram genom den döda staden , hem till sin 2:a på Strandvägen 12b. Han hade precis varit hemma hos sitt livs kärlek, Maria. Maria och Tobias hade bara dejtat i 3 månader men allting kändes bara så oförklarligt rätt. Han ville dela livets ljusa stunder med henne, han ville torka ljumma tårar från hennes runda mjuka kinder, han ville att hon skulle bära på deras framtida barn. Han ville vara hennes allt. Tobias stora problem i livet var att han hade otroligt svårt för att uttrycka känslor. Han såg sig själv som en väldigt varm och känslosam människa, men när det kom till biten att sätta ord på sina känslor så var det som att hela systemet bröt ihop. Det gick helt enkelt inte bara. Tobias hade varit hos Maria och ätit hennes utsökta räkgryta, delat en flaska vitt och sedan hade de avslutat kvällen med ömma kyssar i ett varmt bubbelbad. När de låg där bland det fluffiga väldoftande skummet och de tända ljusen så utbrast plötsligt Maria: -Tobias, vad vill du med mig egentligen? "Perfekt läge. Säg det nu då, din idiot. Säg att du tycker att hon är det absolut vackraste du någonsin sett. Säg att du vill tillbringa resten av ditt liv med henne. Säg att det är det du vill!" -Men du är ju så fin. "Det där var det sämsta du någonsin sagt! Du låter som en kåt mopedåkande 15-åring som försöker få en 14-årig tjej i säng genom lite bekräftelse. Hon kommer aldrig någonsin mer vilja träffa dig!" Maria stirrade på honom med sina stora mörkblåa ögon. "Ögon så uttrycksfulla som det stora mörka havet" Sedan reste hon sig upp från badkaret med ett ryck. Det heta vattnet rann som ett vattenfall ner över hennes välformade kropp. Med tre stora kliv gick hon de två metrarna fram till handduksskåpet, drog ut en ljusrosa frottémorgonrock och gick och satte sig i soffan i vardagsrummet med en duns. Tobias låg kvar i badkaret och hatade sig själv. Efter fem minuter reste han sig sakta upp ur badkaret, samlade ihop sina kläder lite tafatt, satt på sig ytterjackan och knöt sina skor. Försiktigt stack han in huvudet i vardagsrummet. -Maria, jag går nu. Men vi hörs. -Mm. DUNS. Det var inte meningen av Tobias att smälla i dörren, men ilskan över hur idiotisk han själv tyckte han var tog över och styrde hans kropp utifrån. Så nu gick han där, Tobias Lövberg. En ljummen tår rann nerför hans grova kind. Allt hopp var uppe. Han hade ställt till det rejält. -Varför, varför...VARFÖR?!?!?!? Tobias kunde inte låta bli att skrika rakt ut i den fuktiga höstluften. GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!! "Men vänta. Vad var det där?!" Tobias stannade tvärt upp och fokuserade blicken mot andra sidan gatan. "Detta kan inte vara möjligt! Klockan är ju snart halv 12 på natten..och hur i hela friden kom de upp där?.." I ett av de tre meter höga träden på andra sidan gatan tyckte han sig kunna urskilja två små barn. Ett med ljust hår som blänkte som silver i ljuset från fullmånen och ett med hår mörkt som en midvinternatt. "Jag hallucinerar bara. Måste gå över och titta" Tobias gned tårarna ur ögonen och traskade med bestämda steg över till andra sidan gatan. Nyfikenheten tog för tillfället över sorgen. "Men det ÄR ju två barn!!! Var är deras föräldrar?!?!" Paniken steg sakta inom Tobias och han skulle precis ropa på dem och fråga om de mådde bra då den ljusa hoppade rakt ner från det tre meter höga träder och landade mitt över Tobias rygg. Tobias tappade balansen och föll ihop på den hårda asfalten. "Hur kan den lilla vara så tung?!?!" Paniken steg inom Tobias nådde klimax och med all sin kraft försökte han kasta av barnet från sin rygg. Då, en fruktansvärd brännande smärta precis vid halsen. -AAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!! Tobias rullade runt och försökte förgäves lösgöra sig från varelsen. Den brännande smärtan avtog och ersattes av en pulserande känsla. "En jättemygga som suger blod" Den sista bilden på Tobias näthinna är att den mörka hoppar ner från trädet, sedan kysser de båda barnen varandra passionerat innan de snabbt försvinner iväg. "Jag älskar dig Maria!"