Epilogen - Abdal John

Epilogen:

Badhuset...badhuset...badhuset, händelsen som än idag inte försvunnit ur Oskars minne. Ett minne Oskar aldrig kommer att glömma. Händelsen som skedde för 20 år sedan förföljer Oskar än idag. 22 årige Oskar befinner sig långt borta från sitt hem, långt borta från verkligheten... han har tappat röda tråden... han vet inte längre, han känner inte längre livslängtan, livskänslan, hur det egentligen är att leva och njuta. Han lever i en värld där endast han och hans partner Eli får finnas, i en värld full av mord och blod. Oskar ligger i sin säng och blickar tillbaka:” det var inte mycket bättre det heller”.

Oskar jobbar som telefonförsäljare 8 timmar om dan 7 dagar i veckan. Eli sover 8 timmar om dan och jobbar på kvällarna. Oskar ligger alldeles ensam i sängen, ensam och fördärvad, han tänker: vad har jag åstadkommit de senaste 20 åren, flykt,mord,flykt,mord, flykt, mord och så vidare.' Oskar öppnar väskan. Han tar av sig skorna och hänger av sig jackan. Lugnt och fint rör sig Oskar in mot rummet, och på sängen ser han Eli sittande, med en mördar blick mot Oskar och säger: ”jag ger mig av nu”. Eli hoppar ut genom fönstret och Oskar står där återigen utan att sagt ett enda ord. Ingen kommunikation, känslor, kärlek, ord som Eli inte begriper sig på, ord som inte finns för Eli. Oskar rör sig in i köket och fixar en kopp kaffe, sätter sig ner och väntar tills Eli kommer tillbaka. ”Nytt mord i Falkenberg” lyder rubrikens första sida. Oskar sitter nästa morgon återigen själv vid köksbordet och läser tidningen. Tyst funderar Oskar för sig själv om det är dags att flytta igen. Oskars mamma hamnade på mentalsjukhuset endast två dagar efter att Oskar hade försvunnit. Oskar hade två identitet, och han visste själv inte riktigt vem han egentligen var, lite som i filmen ”The Bourne Identity”där Matt Damond som spelar Jason Bourne försöker ta reda på vem han egentligen är. Oskar skaffade sig ett andra identitet så att han inte råkar ut för trubbel eller blir misstänkt för något.

Men Oskar vill bara vara Oskar och inte någon annan. Den Oskar han är idag hade han inte förväntat sig till att växa upp till. Oskar hade inte räknat ut med att träffa en person som visar sig var vampyr, och han förväntade framför allt INTE att ”frugan” skulle komma hem mitt på natten täckt av blod efter att ha dödat 5-10 personer, stora som små. Oskar har inga vänner han kan ta med hem eller något i den stilen, han har bara Eli och sig själv att ta hand om.

Mamman som stod Oskar närmst har han redan förlorat. Sparken fick han också, jobbet som tog han en evighet att få. Men vad återstår nu i Oskars liv? ZERO.

Solen har fallit och natten träder fram, och Eli är på väg ut på ännu en jakt. Men Oskar har annat i bakhuvudet. Innan han tar sitt beslut, blickar Oskar tillbaka på sitt ”gamla” liv... och han ser inget positivt, inget han kan vara stolt över, inget han vill minnas eller rättare sagt komma ihåg. Han vill bli ”en Eli”. Eli hugger snabbt till innan Oskar ändrar sig, och blodet frossar över hela sovrummet.

Oskar stirrar upp mot taket och tänker:” jag har förvandlats till den kall blodiga mördare, som jag en gång i tiden alltid drömt om att bli, och nu hugger jag till på riktigt.”