Några dagar senare

Att ha Eli nära sig medan han kolla upp i taket gav en känsla i magen som Oskar inte kunde beskriva. En glad men orolig känsla på samma gång. Tänk att han bara hade åkt iväg från sitt gammla liv, mamma lämna han ensam och förtvivlad. Alla trodde han hade blivit kidnappad av denna ''ängeln'' som barnen hade sett döda dom andra och som rövat bort Oskar. Många tankar flög omkring i Oskars huvud. Det hade bara gått några dagara sen han försvann. Det stod om han i tidningarna överallt och det var bilder på han. I rubrikerna stod det att poliserna leta efter den försvunna pojken. Det var ett problem, att han var på varje första sida på varje tidning i landet. Nu är han tvungen att gömma sig hela tiden, risken fanns att någon kände igen han om han gick ut. Han ville inte bli upptäckt och han ville inte göra så Eli hamla i fara bara för han blev det därför är han tvungen att ligga lågt ett tag tills allt lugnt sig. Det var samma gamla rutin för Stefan Larsson med biljetterna. Han börja bli less på det men det gav pengar och pengar behöver man. - Kan jag få din biljette? - Ja här. - Tack, ha en fortsatt trevlig färd. Bara två timmar kvar sen är jobbet slut, äntligen. Stefan kom fram till en tant som läste tidningen, på framsidan var det en stor rubrik om en försvunnen pojke och en bild på pojken. Pojken såg ut som vilken vanlig pojke som helst. Stefan brydde sig inte så mycket, det var ju ändå inte hans problem. Vänta lite den pojken var ändå bekant som om de träffats innan. Han gick tillbaka till tanten med tidningen och fråga om han kunde kolla på den snabbt. Han kunde inte tro det, den pojken hade varit på detta tåget för bara några dagar sen. Jag måste ringa polisen direkt när jag slutat tänkte han. Jag kommer till och med ihåg vilken station han hoppa av på. Två dagar senare... Eli hade sett så glad ut i flera dagar, det var så härligt att se. Oskar kunde knapp sluta kolla på honom. De hade varit inne i flera dagar för att inte avslöja var Oskar befann sig. Det börja bli jobbigt att att vara inne hela tiden. Det hade ändå gått ett tag så Oskar kunde nog börja gå ut snart utan att någon la märke till honom. Oskar hade bestämt sig för att gå ut. Han kan inte sitta inne alltid. Han tog på sig skorna och gick ut. Han kolla en sista gång så dörren var låst inan han gick ner för trapporna. Han gick ut igenom porten. Han var äntligen ute och han kände sig fri. Stefan gick av sitt jobb för dagen. Han hade ringt polisen igår och berättat om att han hade sett den försvunna pojken. Han undra om dom hade hittat han än. Han var nästan hemma och det första Stefan skulle göra var att duscha och sova. Han var nästan vid porten när han såg en liten kille komma ut därifrån. Han var bekant men han hade aldrig sett han innan. De gick förbi varandra och mötte varandras blickar. Oskar skulle bara vara ute en kort stunde hade han bestämt. När han gick ut från porten mötte han en gubbes blick. Han verka bekant som dom träffats innan. Säkert ingen han kände så varför bry sig. Bara han inte kände igen Oskar var allt lugnt. Oskar gick runt han mötte folk men igen verka känna igen han från tidningarna men varje gång han såg att någon kolla på han blev han rädd. Så han börja gå hem han vill inte riskera något. Stefan kom precis in och hade låst dörren och då kom han på varför han kände igen den pojken. Det var han som var försvunnen från tåget. Han snabba sig till telefonen och slog in numret till polisen. Oskar var hemma igen även om det hade varit en kort promenad hade han ändå fått gå ut en stund och det var skönt. Eli hade fortfarande inte vaknat. Han satte sig i soffan för att vänta. Efter ett tag plinga det på dörren, vem kan de vara? Han väntade inga besök så Oskar blev rädd. Han gick fram till dörren och kollade i titthålet men det var helt mörkt där ute. Det plinga igen, Oskar sparang in i rumet och gömde sig. Tillslut efter några minuter sparkades dörren upp...