Epilog

En stor smäll väckte de båda barnen upp. Det hade börjat bli mörkt, hur länge hade de sovit egentligen? Eli frågade var de var.
-Snart i Ansta, svarade oskar.
En liten by i dalarna där ica tvingats ta rollen som köpcentrum. Det var här de skulle ske, här allt skulle ta slut, men det var Oskar ännu omedveten om.
När tåget stannat öppnade Oskar resväskan. Det hade blivit mörk och det var nu säkert för Eli att vistas utomhus. Hon tog hans arm och höll den hårt medans de gick genom den tomma staden.
-Vart är vi påväg? frågade oskar
-Det får du snart veta. Du måste göra en sak för mig.
-Vaddå?
-Det tar vi då svarade Eli efter några sekunder.

De hade gått längs en krokig väg upp för ett berg. De satt på en gammal bänk och blickade ut över staden.
-Vackert, sa oskar.
-Det var här jag föddes, precis i det huset där, svarade Eli och pekade på ett litet hus i kanten av den lilla staden.. Vi är här av en anledning Oskar, fortsatte hon.
Oskar satt tyst och väntade på vad hon skulle säga.
-Du måste frigöra mig. Du är min bästa vän Oskar och jag kommer alltid finnas där när du behöver mig, även om du inte kan se eller röra mig.
Oskars ansiktsuttryck förändrades drastiskt. Han kollade på henne, rädd för att prata, för vad hon skulle svara.
-Du har gett mig kärlek Oskar. Du har gett mig allt jag behöver för att kunna bli fri, snälla Oskar, hjälp mig.
-Aldrig! Du är det bästa jag någonsin haft, jag tänker inte släppa dig, svarade Oskar, som nu hade blivit gråtfärdig.
-Om du verkligen älskar mig måste du göra detta. För min skull.
Oskar satt tyst. Inandedes orden hon precis sagt, försökte smälta det. Han funderade.

De satt tysta i några minuter, precis som resten av staden. Han visste att han var tvungen att göra det, vad hon nu än ville att han skulle göra. Men han ville inte. Han ville aldrig släppa henne, han var ju lycklig.
-Vad måste jag göra? frågade oskar.
-Du måste säga att du älskar mig och låta mig gå.
Oskar och Eli ställde sig upp. Hon föll i hans armar som höll om henne hårt. Efter en liten stund tittade hon upp och såg honom i ögonen. Hon följde tåren längs hans kind.
Han greppade hennes hand och de ställde sig vid klippkanten och blickade ut över staden. De höll varandras händer hårt.
-Jag kommer aldrig vara lycklig utan dig, sa Oskar.
Eli var tyst. Hon förstod vad han tänkte göra. Hon kollade på honom och han på henne. Han log, och såg hur stadens lyktor speglades i hennes ögon.
-Hoppar du, hoppar jag, sa Eli tyst.
De tog ett litet steg fram och stod nu centimeter från döden. De kramade varandras händer hårdare än någonsin och tiden var nu kommen. Samtidigt tog de ett skutt ut från klippan och föll tillsammans. Inget kunde nu skilja dom åt, inte ens döden.

EPILOG

Katrineholm. En stad med cirka 21000 invånare. Har blivit utnämd till Sveriges tråkigaste stad två gånger. Det enda som är bra med staden är att den ligger 139 kilometer från Sveriges hjärta, Stockholm. En och en halv timme med bil, det räknas knappt. Med lite marginal så kan man nätt och jämt säga att man faktiskt bor i Stockholm. 23.15. Inte en endaste människa går att urskilja någonstans. Katrineholmsborna har stängt in sig i sina trygga hem för länge sen. Mörktret ligger tungt över staden. Som en tung mörk mantel över ett par tunna beniga axlar. Luften är fuktig och luktar krispiga höstlöv. Tobias Lövberg hasar sig sakta fram genom den döda staden , hem till sin 2:a på Strandvägen 12b. Han hade precis varit hemma hos sitt livs kärlek, Maria. Maria och Tobias hade bara dejtat i 3 månader men allting kändes bara så oförklarligt rätt. Han ville dela livets ljusa stunder med henne, han ville torka ljumma tårar från hennes runda mjuka kinder, han ville att hon skulle bära på deras framtida barn. Han ville vara hennes allt. Tobias stora problem i livet var att han hade otroligt svårt för att uttrycka känslor. Han såg sig själv som en väldigt varm och känslosam människa, men när det kom till biten att sätta ord på sina känslor så var det som att hela systemet bröt ihop. Det gick helt enkelt inte bara. Tobias hade varit hos Maria och ätit hennes utsökta räkgryta, delat en flaska vitt och sedan hade de avslutat kvällen med ömma kyssar i ett varmt bubbelbad. När de låg där bland det fluffiga väldoftande skummet och de tända ljusen så utbrast plötsligt Maria: -Tobias, vad vill du med mig egentligen? "Perfekt läge. Säg det nu då, din idiot. Säg att du tycker att hon är det absolut vackraste du någonsin sett. Säg att du vill tillbringa resten av ditt liv med henne. Säg att det är det du vill!" -Men du är ju så fin. "Det där var det sämsta du någonsin sagt! Du låter som en kåt mopedåkande 15-åring som försöker få en 14-årig tjej i säng genom lite bekräftelse. Hon kommer aldrig någonsin mer vilja träffa dig!" Maria stirrade på honom med sina stora mörkblåa ögon. "Ögon så uttrycksfulla som det stora mörka havet" Sedan reste hon sig upp från badkaret med ett ryck. Det heta vattnet rann som ett vattenfall ner över hennes välformade kropp. Med tre stora kliv gick hon de två metrarna fram till handduksskåpet, drog ut en ljusrosa frottémorgonrock och gick och satte sig i soffan i vardagsrummet med en duns. Tobias låg kvar i badkaret och hatade sig själv. Efter fem minuter reste han sig sakta upp ur badkaret, samlade ihop sina kläder lite tafatt, satt på sig ytterjackan och knöt sina skor. Försiktigt stack han in huvudet i vardagsrummet. -Maria, jag går nu. Men vi hörs. -Mm. DUNS. Det var inte meningen av Tobias att smälla i dörren, men ilskan över hur idiotisk han själv tyckte han var tog över och styrde hans kropp utifrån. Så nu gick han där, Tobias Lövberg. En ljummen tår rann nerför hans grova kind. Allt hopp var uppe. Han hade ställt till det rejält. -Varför, varför...VARFÖR?!?!?!? Tobias kunde inte låta bli att skrika rakt ut i den fuktiga höstluften. GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!! "Men vänta. Vad var det där?!" Tobias stannade tvärt upp och fokuserade blicken mot andra sidan gatan. "Detta kan inte vara möjligt! Klockan är ju snart halv 12 på natten..och hur i hela friden kom de upp där?.." I ett av de tre meter höga träden på andra sidan gatan tyckte han sig kunna urskilja två små barn. Ett med ljust hår som blänkte som silver i ljuset från fullmånen och ett med hår mörkt som en midvinternatt. "Jag hallucinerar bara. Måste gå över och titta" Tobias gned tårarna ur ögonen och traskade med bestämda steg över till andra sidan gatan. Nyfikenheten tog för tillfället över sorgen. "Men det ÄR ju två barn!!! Var är deras föräldrar?!?!" Paniken steg sakta inom Tobias och han skulle precis ropa på dem och fråga om de mådde bra då den ljusa hoppade rakt ner från det tre meter höga träder och landade mitt över Tobias rygg. Tobias tappade balansen och föll ihop på den hårda asfalten. "Hur kan den lilla vara så tung?!?!" Paniken steg inom Tobias nådde klimax och med all sin kraft försökte han kasta av barnet från sin rygg. Då, en fruktansvärd brännande smärta precis vid halsen. -AAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!! Tobias rullade runt och försökte förgäves lösgöra sig från varelsen. Den brännande smärtan avtog och ersattes av en pulserande känsla. "En jättemygga som suger blod" Den sista bilden på Tobias näthinna är att den mörka hoppar ner från trädet, sedan kysser de båda barnen varandra passionerat innan de snabbt försvinner iväg. "Jag älskar dig Maria!"

Epilog Låt den rätte komma in

Klockan är 23.30 på kvällen. Oskar och Eli sitter tätt in till varandra och är knäppt tysta. Det enda som hörs är de tunna regndropparna som faller mot den hårda asfaltsmarken. Solen har gått ner och det är dags att röra på sig. Med stela ben reser sig Oskar och smyger tyst ut från den smala gränden där han och Eli har tillbringat dagen. Han ser sig omkring och konstaterar att allting ser klart ut. Han vinkar med handen åt Eli om att kusten är klar och att Eli också kan komma fram.
Oskar tycker att det är ovanligt tyst ikväll jämfört med vad det brukar vara. Det brukar alltid vara någon bil som kör eller någon enstaka människa som är ute och går men ikväll verkar det som att alla håller sig inomhus.
I dagens tidning hade det varit en lång artikel där det stod om hur två ungdomar hade brutit sig in i en lägenhet en natt och stulit pengar och kläder samtidigt mördat personen som bodde där på ett väldigt brutalt sätt. Grannarna hade hört konstiga rop och skrik från lägenheten bredvid och ringt polisen. Grannarna hade också sett hur två ungdomar som hade sprungit ut från huset lite senare. Men när polisen kom till lägenheten så var det ingen kvar där. Det stod också att polisen nu jobbar med att få tag i dom två ungdomarna som fortfarande räknas vara inom området.
Både Oskar och Eli var hungriga efter den långa dagen i den smala gränden. Men dom måste nu vara extra uppmärksamma om vart dom går för man vet ju aldrig om någon känner igen dom från gårdagens incident.
När Oskar tänker efter så kändes allt så enkelt genom att fly när han tog tåget med Eli och flyttade ifrån sin familj, skola, området där han hade växt upp. Men han hade aldrig tänkt tanken om att hans nya hem skulle bli värre än vad han hade haft innan. Undrar hur mamma har det nu? Kommer hon någonsin att vara lycklig igen och kommer jag någonsin se henne igen? Äcklad av tanken skakar Oskar på huvudet ihop om att tankarna lossnar och flyger iväg från hans minne.
Plötsligt från ingenstans ser Oskar hur 4 stycken fullt blinkande polisbilar kör ut från en gata längre fram och svänger i riktning mot Eli och Oskar. I ren panik börjar Oskar och Eli springa i motsatta riktningen från polisbilarna. Oskar känner hur han måste stanna men vågar inte. Han vill inte lämna Eli ensam. En av polisbilarna kör upp framför Oskar och som gör att Oskar inte kan fortsätta springa framåt. Oskar hinner knappt reagera innan han känner att en polis drar ner honom på marken och gör att Oskar inte kan röra sig. I ren frustration skriker Oskar, - spring Eli! Men han hinner knappt säga Eli innan han hör två pistol skott avlossas och sedan ett intensivt skrik som sedan följs med en lätt duns mot den våta asfalten. Minnen rusar igenom Oskars hjärna om hur det var när han var liten, när han mötte Eli för första gången, hur han varje dag längtade efter att se Eli. Men nu är allt slut.

Epilog

En handfull solstrålar trängde envist igenom persiennerna och lyste upp det annars mörka rummet. En tidning låg på soffbordet och såg, liksom allt annat i rummet, ut att vara uråldrig. Den minst lika gamla mannen som satt på soffan såg bekymrad ut. Något var fel. Det hade börjat ljusna ut för en timme sen och Eli var inte tillbaka. Borde han ge sig ut för att leta? Nej, det skulle inte tjäna något till, beslutade han sig för. Var det en lättnadskänsla som smög sig in? Ja, kanske. Livet hade väl inte direkt varit något att skryta om. Det hade inte riktigt gått som Oskar hade trott. Eli var inte mänsklig, vissa saker som är en självklarhet i andras liv var en omöjlighet för dem. Ja, nu nästan hoppades Oskar att Eli inte skulle komma tillbaka. Fast, å andra sidan, tänkte han, vad skulle det spela för roll? Han var gammal nu, skulle inte leva mycket länge. Några månader hit och dit. Ja, Oskar Eriksson längtade efter döden. Att lämna Eli var det inte tal om. Hon var ändå det närmaste han hade till kärlek. Han kunde inte svika henne på det sättet. Även om det inte blivit som han hade tänkt sig. Han var ju bara barnet då de lämnade hans hem tillsammans. Allt som skulle hända var saker han aldrig skulle kunna föreställa sig, problem han aldrig skulle kunna tänka sig skulle uppstå. Han hade velat ha mer. Men det fungerade inte så. Om hon kom tillbaka eller inte, det spelade inte längre någon roll. Han hade i sitt huvud bestämt sig. Hans liv var över, både bokstavligt och bildligt.

Epilog

Hon stirrade upp mot taket. Det hade varit 24 år sedan händelsen i Blackeberg. Hon stirrade upp mot taket i några timmar medan hon tänkte på vad Oscar gjorde just nu. Han var förmodligen ute och ''skaffade mat'' till henne, som han hade gjort ända sedan hon blev för svag för att jaga själv för 18 år sedan. Hon ville aldrig det här ödet för Oscar. Hon hade fått många män att göra detta arbete åt henne under hennes många år som en vampyr, men det var något speciellt med Oscar. Det var något i hans ögon som fick henne att känna sig mänsklig igen, och hon hade bett honom oräkneligt många gånger om att inte gå och jaga åt henne, att hon inte vill att hon inte vill att han ska gå ner den här vägen för henne som alla andra män hade, men Oscar vägrade lyssna och sade varje gång att han skulle göra allt för att hon skulle överleva. Han bad henne till och med att göra om honom till en vampyr för några år sedan, så att de kunde stanna tillsammans för alltid i samma ålder med varann. Men Eli hade vägrat varje gång. Hon hade märkt fler och fler liknelser av Håkan i Oscar, som hon inte kunde tåla. Hon hade inte blivit kär i nudagens Oscar, utan den lilla Oscar för 24 år sedan som var oskyldig och nyfiken som hon hade räddat från mörkret. Hon kunde inte leva med sig själv för vad hon hade gjort om Oscar till. Inte längre

Eli skrev på ett litet papper och lämnade det framför dörren, sedan gick hon ut i den kalla nattluften. Hon gick och gick tills hon kom till en liten damm. Månen var väldigt stor idag, det var mänligen fullmåne och reflektionen av månljuset på det stilla vattnets yta var förtjusande, tyckte Eli. Hon satt där och lyssnade på det lilla plirret från regndropparna på vattenytan som började falla ner sakta från himlen. Det slutade genast och Eli började istället tänka tillbaks. Platsen påminde lite om platsen där Eli och Oscar hade sin första kyss länge sedan när de lämnat Blackeberga. Deras första kyss i frihet. Eli tänkte för sig själv att det här var en bra plats. En bra plats för det hela att ta slut.

Det var bara nån halvtimme kvar till soluppgången. Oscar hade säkert hittat hennes lapp vid det här laget och oroade sig säkert till döds, tänkte Eli. Tanken på Oscar springande runt i stan letande efter henne fick henne att känna sig ill till mods. Hon hatade att får Oscar att känna sig rädd och ville inget mer än att springa tillbaks hem och be om ursäkt till honom för att hon fick honom att oroa sig, hon hade lovat honom för länge sedan att hon aldrig skulle låta något hända honom. Men det här var det bäste för de både. Hon ville inte orsaka mer smärta till världen och ville det allra bästa för Oscar. Det här var det bästa sättet för Oscar att hantera sig utan henne, tyckte hon.

Solen började stiga i fjärran. Hon kunde inte komma ihåg senast hon såg solen, det hade varit för länge. Den var vackrare än vad hon kom ihåg.

Det började brännas vid i huden. Hon började plötsligt känna en smärta som hon aldrig känt innan komma från varenda fiber i hennes kropp. Hon visste att det här var slutet. När smärtan var som vid sin topp lyckades Eli klämma ut ur sig -''Förlåt Oscar'' och var sedan borta från den här världen utan ett spår.

Epilog

Skenet från lampan i parken är starkt. Det lyser upp en bit av stigen och sträcker sig en bit ut på det nakna gräset tills det slutligen dör ut och det enda man kan se är ett mörkt tomrum. Oskar tittar framåt. Han fokuserar blicken på nästa lampa när han ser en skymning i avståndet. Han kisar med ögonen för att försöka utmärka vad det kan vara men ljuset från lampan ovanför honom lyser för stark för att han ska kunna se. Skymningen närmar sig Oskar, men försvinner samtidigt som alla lampor i närheten släcks förutom den ovanför Oskar. Förvånad och stum tittar han sig omkring. Men han vet inte vad han tittar efter. -Oskar. Säger röst framför honom. Oskar blir lika stel som en staty av rädsla samtidigt som han försöker se någonting i mörkret. Men förgäves. Allting är svartare än kol förutom just där han står. Märkligt. Tänker Oskar. Men det tanken försvinner snabbt när han hör samma röst igen men nu bakom honom. Han vänder runt hela kroppen hastigt och tittar ut i det tomma. Han tyckte att rösten var närmre än förra gången och han han också uppfatta att det var en flickas röst. -Oskar. Nu var rösten precis bakom honom. Han kunde till och med höra flickans lunga andetag. Oskar rös till och kände hur nackhåret reste sig. Han vände sig sakta och osäkert om. Flickan står i mörkret. Han kan inte se hennes ansikte. Men det finns tillräckligt med ljus att Oskar han se hennes konturer. Han kan också se att flickan har på sig ett vitt nattlinne och har mörkt lång hår. -Vem är du? Sa Oskar nyfiket. -Du vet vem jag är. Sa den lilla flickan. -Visa dig! Sa han med darrande röst. Flickan tog en steg framåt och exponerade sitt ansikte ur mörkret. -Eli! -Hej. -Vad gör du här? Eli svarade inte. Oskar hörde hur Elis mage kurrade. Hon gick fram till Oskar och la sin hand på hans kind och smekte den omtänksamt. -Bara slappna av och tänk på något annat. Sade Eli. -Va? utbrast Oskar förvånat. Eli tog då ett hårt grepp om Oskars huvud, böjde det åt sidan och sedan körde hon in sina huggtänder i hans blodfyllda halsådror. -AAAAAAHH!! Oskar flyger upp till en sittande position i sängen. Han är alldeles blöt av svett och hans hjärta slår så snabbt att det gör ont. Han stiger argsint av sängen och ställer sig upp mitt i rummet. Fan! Inte nu igen! Säger han till sig själv och sparkar till sängkanten. Han slänger en snabb blick på klockan ”13.37”. Hur länge var jag uppe igår? Tänker han. När pulsen sjunkit till en normal nivå går Oskar in i köket svärandes och lutar sig tröttsamt över bordet. På bordet ligger gårdagens tidning. Han läser från förstasidan högt. Madrid: totalt 191 döda i tågattentaten. Efter en kall dusch och en måltid som bestod av lite gamla brödkanter går Oskar in i sitt vardagsrum. Rummet liknar ett slagfält från andra världskriget. Det är kaos. Allt från gamla chipspåsar till otvättade kalsonger och stora fläckar av diverse vätskor är slumpmässigt placerade i hela vardagsrummet. Det luktar unket och gammalt i hela rummet och spåren från gårdagens rus finns kvar. Oskar börjar bege sig mot soffan när han trampar på en av sina använda sprutor. Han rör inte en min, ger sig inte ifrån sig ett enda ljud utan tar bara ut sprutan ur foten och sätter sig sedan i soffan. Han lutar sig fram mot soffbordet och tar upp en påse med ett vitt pulver i. Det är heroin. Skakar den lätt för att få en uppfattning hur mycket det finns kvar i påsen. Han öppnar påsen och suckar medan han häller upp lite på en sked som han sedan värmer så han kan injektera det i hans kropp med en spruta. Oskar öppnar den lådan som han har sina oanvända sprutor i. Han öppnar den och det visar sig att den är tom. Efter en lång suck ställer sig Oskar och skriker hysteriskt och slänger sedan den lilla röda lådan i väggen. Oskar blir stillastående och bara tittar rakt in i den smutsiga väggen med handavtryck och riv märken tills han utbrister i tårar och lägger sig ner i fosterställning på golvet medan han skriker, Varför? Varför? Han tänker på dagarna med Eli när han var liten och tänker på ”den dagen”. Dagen då hela hans liv vändes upp och ner. Dagen då Eli brutalt mördade Oskars mobbare. Den dagen som Oskar aldrig har kommit över. Av ren desperation tar Oskar den gamla sprutan som han tidigare trampade på. Han blåser av det flera veckors gamla dammet och inför heroinet i sprutan. Han tar sen en gammal trasa som han binder runt armen så blodådern kommer fram. Med darrande händer och klena fingrar för Oskar in heroinet till sitt blod. Innan ruset kommer igång tänker Oskar på sitt liv. Hur dystert det har varit och vad han har uppnått. Efter Eli försvann började han bedöva sig med tjack för att komma undan verkligheten. Och nu! Vad är han nu? Ingen. Han har inget jobb, ingen familj, inga vänner. Det är bara han och drogerna. Om han aldrig hade träffat Eli hade inget av detta någonsin hänt. Han hade varit en helt vanlig person utan mardrömmar, utan missbruk. Om det inte hade varit för tidningen hade han aldrig vetat vilken dag det var. Men Oskar minns inte senast han tog ett steg utanför dörren. Han har i princip levt på brödsmulor och droger dom senaste veckorna. Det har ringt flera gånger på dörren men Oskar har inte haft lusten eller krafterna att öppna någon gång. Självmord är nog den enda lösningen, tänker Oskar. Det är inte första gången han tänker så men den här gången menar han allvar på riktigt. På vilket sätt ska jag ta självmord? tänker han. Han utesluter att skjuta sig själv då han inte äger en pistol och att ta en över dos har han för lite heroin kvar för att kunna utföra. Oskar spanar ivrigt efter något dödligt i det stökiga rummet. Han får syn på några sladdar som ligger på golvet. Han går fram undersöker sladdarna om de blir dugliga att utföra en hängning med och efter kort eftertanke tar Oskar sladdarna och går tyst som en mus in i sitt sovrum och stänger försiktigt dörren efter sig. Det ringer på dörren. Oskar öppnar inte som vanligt. Det ringer på dörren igen. En man med mörk röst skriker ”det är polisen öppna!”. Efter att ha upprepat det ett par gånger blir det tyst. För tyst. Det blir så tyst att man kan höra fåglarna kvittra genom de stängda fönsterna. Efter några minuter hörs det en stor smäll. Polisen har slagit in dörren och är nu inne i lägenheten. Dom möts av en mycket stark lukt som får dom att rygga tillbaka. Det luktar svett och död fisk i lägenheten. Polisen söker igenom alla rum i lägenheten förutom sovrummet och hittar ingen. Bara ett tydligt bevis på att någon har missbrukat mycket tunga droger. Poliserna ställer sig utanför den stänga sovrumsdörren. När polismannen sakta trycker ner handtagen förbereder han sig för det värsta.

Epilog

Oscar och Eli sitter på tåget, på väg bort, bort ifrån allt som har hänt och allt som har varit. Dem är på väg emot något bättre nu, de har inte bestämt vad bara att det kommer bli bättre. Det känns bra att komma bort ifrån allt det gamla, det som har hänt och varit. Oscar och Eli kan äntligen få börja om och skapa de liv de alltid velat leva i lugn och ro, utan problem. Vad som än händer kommer Oscar göra allt han kan för att lägga det förgångna bakom sig, att bara glömma det som varit.

Oscar lutar sig tillbaka i sätet och tänker tillbaka på allt, det som slående kommer tillbaka i huvudet är händelsen i simhallen. Oscar kan inte riktigt greppa om det, det är så massivt. Oscar försöker tänka på något annat, något mer positivt och ägnar sina tankar till de ljusa stunderna med Eli. Söta Eli som ligger i kofferten och bara väntar på att vi skall komma fram och vara tillsammans.

Mörkret börjar falla utanför fönstret vilket gör Oscar mycket lyckligare, det hjälper honom med de hemska tankarna. Varje gång den vackra kvällssolen är på väg ner blir Oscar glad, Mörkret är den tid han får vara med Eli, den han älskar mest.

Oscar undrar hur långt det är kvar av resan, han börjar bli rastlös och otålig. Oscar vill ju bara öppna kofferten, ta ut Eli och tillbringa kvällen med henne istället för att sitta tyst på sin plats och ruttna. Oscar lutar huvudet tillbaka och blundar för att tiden skall gå fortare, och efter ett tag så somnar Oscar in. Oscar drömmer vackra drömmar om ängar, mitt under en varm sommardag när solen skiner. Bekymmer är inget som existerar, Oscar och Eli springer över ängen hand i hand och njuter av det vackra vädret samt att de kan tillbringa all tid med varandra. De sätter sig vid en liten sjö, det är helt tyst fram till att Oscar lutar sig mot Eli och säger: ”Eli, du är den vackraste som finns och jag gör allt för dig”, med den vackra bilden i huvudet så vaknar Oscar med ett ryck. Det är mörkt ute och det verkar som om resan äntligen är över och de snart är framme. Efter bara en liten stund så stannar tåget in på den lilla stationen, Oscar tar ned den stora kofferten ifrån hyllan och börjar ta sig emot en av dörrarna.

Oscar står på perrongen och väntar, det är helt mörkt ute och folkmassorna börjar försvinna. Till slut står den bara en liten kille kvar med sin koffert. Oscar öppnar försiktigt kofferten och släpper ut Eli som reser sig och tittar på Oscar, hon bara ler. Oscar tar Eli i handen och säger: ”Eli, du är den vackraste som finns och jag gör allt för dig” och med dem orden lämnar de bakom sig allt det gamla för att börja om, börja på nytt …

Epilog

Hon stod i köksfönstret och tittade ut mot den mörkblå novemberkvällshimmeln. De två barnen gungade förstrött på de slitna gungorna. Lekställningens röda färg hade börjat flagna, och det gråa kalla stålröret trädde fram och reflekterade månljuset genom sprickorna. Hon drog handen genom det gråsprängda håret och såg på gungorna som svingade i takt med vindens slag. De senaste 14 åren hade hon stått i köksfönstret och blickat ut mot gården vid middagstid, i fall att han skulle komma tillbaka. Kommissarien hade efter tio års febrilt sökande sagt med dyster stämma att Oskar med största sannolikhet var borta för alltid. Men hon kunde omöjligen tro honom. Hur kunde han bara försvinna sådär? Den där hösten hade varit så omtumlande. Flickan och hennes pappa flyttade in i grannlägenheten, Oskars slagsmål med klasskamraterna, ritualmorden som upprepade sig i Blackeberg, branden i skolan och försvinnandet. Hon visste att det fanns ett samband. När polisen sökte genom lägenheten dagarna efter Oskars försvinnande fann de en klippbok fylld av artiklar om mord. Även morden i Blackeberg. Oskar var en smart pojke. Kanske visste han innan alla andra att flickan och hennes pappa hade någonting med morden att göra. Det var kanske därför han blev tagen ifrån henne. Det var dagen då ansiktet på flickans pappa prydde omslaget på alla kvällstidningar. Det var dagen då den så utåt sett oskyldiga flickan tog hennes son ifrån henne. Den lilla flickan var den skyldiga, det kunde hon sätta sitt liv på. Hon knöt sin högra hand hårt och förde den mot sitt hjärta för att känna efter om det tunga där innanför hennes bröst slog. Ibland tvivlade hon på om det fortfarande fanns någonting inom henne som höll henne vid liv. Hennes tårar var slut men den tomma blickan kom alltid att påminna om det hon en gång hade haft, men förlorat.

Några dagar senare

Att ha Eli nära sig medan han kolla upp i taket gav en känsla i magen som Oskar inte kunde beskriva. En glad men orolig känsla på samma gång. Tänk att han bara hade åkt iväg från sitt gammla liv, mamma lämna han ensam och förtvivlad. Alla trodde han hade blivit kidnappad av denna ''ängeln'' som barnen hade sett döda dom andra och som rövat bort Oskar. Många tankar flög omkring i Oskars huvud. Det hade bara gått några dagara sen han försvann. Det stod om han i tidningarna överallt och det var bilder på han. I rubrikerna stod det att poliserna leta efter den försvunna pojken. Det var ett problem, att han var på varje första sida på varje tidning i landet. Nu är han tvungen att gömma sig hela tiden, risken fanns att någon kände igen han om han gick ut. Han ville inte bli upptäckt och han ville inte göra så Eli hamla i fara bara för han blev det därför är han tvungen att ligga lågt ett tag tills allt lugnt sig. Det var samma gamla rutin för Stefan Larsson med biljetterna. Han börja bli less på det men det gav pengar och pengar behöver man. - Kan jag få din biljette? - Ja här. - Tack, ha en fortsatt trevlig färd. Bara två timmar kvar sen är jobbet slut, äntligen. Stefan kom fram till en tant som läste tidningen, på framsidan var det en stor rubrik om en försvunnen pojke och en bild på pojken. Pojken såg ut som vilken vanlig pojke som helst. Stefan brydde sig inte så mycket, det var ju ändå inte hans problem. Vänta lite den pojken var ändå bekant som om de träffats innan. Han gick tillbaka till tanten med tidningen och fråga om han kunde kolla på den snabbt. Han kunde inte tro det, den pojken hade varit på detta tåget för bara några dagar sen. Jag måste ringa polisen direkt när jag slutat tänkte han. Jag kommer till och med ihåg vilken station han hoppa av på. Två dagar senare... Eli hade sett så glad ut i flera dagar, det var så härligt att se. Oskar kunde knapp sluta kolla på honom. De hade varit inne i flera dagar för att inte avslöja var Oskar befann sig. Det börja bli jobbigt att att vara inne hela tiden. Det hade ändå gått ett tag så Oskar kunde nog börja gå ut snart utan att någon la märke till honom. Oskar hade bestämt sig för att gå ut. Han kan inte sitta inne alltid. Han tog på sig skorna och gick ut. Han kolla en sista gång så dörren var låst inan han gick ner för trapporna. Han gick ut igenom porten. Han var äntligen ute och han kände sig fri. Stefan gick av sitt jobb för dagen. Han hade ringt polisen igår och berättat om att han hade sett den försvunna pojken. Han undra om dom hade hittat han än. Han var nästan hemma och det första Stefan skulle göra var att duscha och sova. Han var nästan vid porten när han såg en liten kille komma ut därifrån. Han var bekant men han hade aldrig sett han innan. De gick förbi varandra och mötte varandras blickar. Oskar skulle bara vara ute en kort stunde hade han bestämt. När han gick ut från porten mötte han en gubbes blick. Han verka bekant som dom träffats innan. Säkert ingen han kände så varför bry sig. Bara han inte kände igen Oskar var allt lugnt. Oskar gick runt han mötte folk men igen verka känna igen han från tidningarna men varje gång han såg att någon kolla på han blev han rädd. Så han börja gå hem han vill inte riskera något. Stefan kom precis in och hade låst dörren och då kom han på varför han kände igen den pojken. Det var han som var försvunnen från tåget. Han snabba sig till telefonen och slog in numret till polisen. Oskar var hemma igen även om det hade varit en kort promenad hade han ändå fått gå ut en stund och det var skönt. Eli hade fortfarande inte vaknat. Han satte sig i soffan för att vänta. Efter ett tag plinga det på dörren, vem kan de vara? Han väntade inga besök så Oskar blev rädd. Han gick fram till dörren och kollade i titthålet men det var helt mörkt där ute. Det plinga igen, Oskar sparang in i rumet och gömde sig. Tillslut efter några minuter sparkades dörren upp...

Epilogen - Abdal John

Epilogen:

Badhuset...badhuset...badhuset, händelsen som än idag inte försvunnit ur Oskars minne. Ett minne Oskar aldrig kommer att glömma. Händelsen som skedde för 20 år sedan förföljer Oskar än idag. 22 årige Oskar befinner sig långt borta från sitt hem, långt borta från verkligheten... han har tappat röda tråden... han vet inte längre, han känner inte längre livslängtan, livskänslan, hur det egentligen är att leva och njuta. Han lever i en värld där endast han och hans partner Eli får finnas, i en värld full av mord och blod. Oskar ligger i sin säng och blickar tillbaka:” det var inte mycket bättre det heller”.

Oskar jobbar som telefonförsäljare 8 timmar om dan 7 dagar i veckan. Eli sover 8 timmar om dan och jobbar på kvällarna. Oskar ligger alldeles ensam i sängen, ensam och fördärvad, han tänker: vad har jag åstadkommit de senaste 20 åren, flykt,mord,flykt,mord, flykt, mord och så vidare.' Oskar öppnar väskan. Han tar av sig skorna och hänger av sig jackan. Lugnt och fint rör sig Oskar in mot rummet, och på sängen ser han Eli sittande, med en mördar blick mot Oskar och säger: ”jag ger mig av nu”. Eli hoppar ut genom fönstret och Oskar står där återigen utan att sagt ett enda ord. Ingen kommunikation, känslor, kärlek, ord som Eli inte begriper sig på, ord som inte finns för Eli. Oskar rör sig in i köket och fixar en kopp kaffe, sätter sig ner och väntar tills Eli kommer tillbaka. ”Nytt mord i Falkenberg” lyder rubrikens första sida. Oskar sitter nästa morgon återigen själv vid köksbordet och läser tidningen. Tyst funderar Oskar för sig själv om det är dags att flytta igen. Oskars mamma hamnade på mentalsjukhuset endast två dagar efter att Oskar hade försvunnit. Oskar hade två identitet, och han visste själv inte riktigt vem han egentligen var, lite som i filmen ”The Bourne Identity”där Matt Damond som spelar Jason Bourne försöker ta reda på vem han egentligen är. Oskar skaffade sig ett andra identitet så att han inte råkar ut för trubbel eller blir misstänkt för något.

Men Oskar vill bara vara Oskar och inte någon annan. Den Oskar han är idag hade han inte förväntat sig till att växa upp till. Oskar hade inte räknat ut med att träffa en person som visar sig var vampyr, och han förväntade framför allt INTE att ”frugan” skulle komma hem mitt på natten täckt av blod efter att ha dödat 5-10 personer, stora som små. Oskar har inga vänner han kan ta med hem eller något i den stilen, han har bara Eli och sig själv att ta hand om.

Mamman som stod Oskar närmst har han redan förlorat. Sparken fick han också, jobbet som tog han en evighet att få. Men vad återstår nu i Oskars liv? ZERO.

Solen har fallit och natten träder fram, och Eli är på väg ut på ännu en jakt. Men Oskar har annat i bakhuvudet. Innan han tar sitt beslut, blickar Oskar tillbaka på sitt ”gamla” liv... och han ser inget positivt, inget han kan vara stolt över, inget han vill minnas eller rättare sagt komma ihåg. Han vill bli ”en Eli”. Eli hugger snabbt till innan Oskar ändrar sig, och blodet frossar över hela sovrummet.

Oskar stirrar upp mot taket och tänker:” jag har förvandlats till den kall blodiga mördare, som jag en gång i tiden alltid drömt om att bli, och nu hugger jag till på riktigt.”

Epilog till låt den rätte komma in

Färden iväg från Blackeberg var lång och jobbig. Det kändes nästan som den aldrig skulle komma till sitt slut. Nervöst gick jag och Eli in och satte oss i en egen tågkupé. Man kunde känna nervositeten hela vägen upp till ryggmärgen. Vi visste inte vart vi skulle ta vägen, det var det som gjorde oss så nervösa. Kanske var detta ett dumdristigt beslut tänkte jag fast jag inte yttrade mig om det. Under färden diskuterade vi vart vi skulle ta vägen. Det dröjde innan vi kom med något konkret och det var olika förslag som kom upp på tapeten. Det var allt från långt nere i Skåne till hela vägen upp till Umeå. Efter en timmes diskussion kom vi fram till att södra Sverige skulle passa oss bäst. Vi visste inte riktigt varför men det var något som lockade oss. Eftersom tåget var på väg mot Helsingborg så passade det oss även bra.

Strax efter att vi stigit av tåget i Helsingborg blev vi oense för att Eli blev lite rädd för att klara sig på egenhand. Hon började lägga skulden på mig, att det var mitt fel att de stack. Jag sade emot och vi splittrades här. Eli flyttade tillbaka till Blackeberga. Jag gick min egen väg.

Cirka 30 år senare: (skrivet ur Oskars perspektiv) Det var en solig morgon med en lätt bris. Veckodagen var måndag och jag hade lite måndagsångest när jag steg upp ur sängen. Jag slängde på mig joggingskorna och steg ut för jag skulle nämligen springa min rutinmässiga joggingtur. Under den senaste tiden hade jag blivit mån om min kropp. Jag ville vara i form inför beachen 2014. Det blev såklart svettigt under joggingturen och därför var jag tvungen att ta en dusch när jag kom hem. Som alltid blev det stressigt eftersom min tidsuppfattning är värdelös så därför fick jag slänga i mig frukosten hastigt. Jag kastade en blick mot köksklockan som hängde på den orange väggen, den var 8.45. Jobbet började 9.15 och det var som vanligt stressigt. Efter detta så sprang jag ner mot tunnelbanan för att ta tunnelbanan in till mitt arbete på New York Times. Jag hade alltså blivit journalist. Det hade jag drömt om enda sedan jag rymt från Blackeberga. Om jag tittar tillbaka på vägen till journalistyrket har processen varit tuff. Konkurrensen här i New York är väldigt hård och man har aldrig en säker plats, speciellt inte på Times som är en av New Yorks kändaste tidningar.

Jag har även fru och barn. Min kärlek heter Maria och henne träffade jag när vi pluggade journalistik i Lund, Maria är tre år yngre än honom. Jag har även två barn, ett som heter John och är 8 år gammal och ett annat barn som heter Julia som är 9 år gammal. Jag är väldigt lycklig i nuet och jag trodde aldrig att det skulle finnas så mycket livsglädje i ett liv. Om jag tänker tillbaka till min barndom kan jag inte föreställa mig hur det var.

Det har alltså gått väldigt bra för mig. Jag tror att jag lyckades bli journalist eftersom jag var väldigt duktig i skolan.

Det har tyvärr inte gått lika bra för Eli. Eli dog en tragisk död två veckor efter att jag och Eli skiljt sig åt.

Oscar tittar ut genom fönstret. Från den stora lådan vid hans fötter hörs knackningar. ”Jag längtar” tyder han de som. Oscar vet inte vad han ska svara. Han vill ju inte ljuga och knacka tillbaka desamma. Han tittar ut genom fönstret igen, fundersamt. Han funderar på om han ska göra det. Det som han innerst inne planerat att han skulle göra från den dag då det inte fanns någon som helst lösning för Eli. Han kunde ju inte bara låtit henne vara. Då skulle allt bara börja om från början. Hon skulle hittat en annan stackars människa som fallit för hennes skönhet som i sin tur skulle bli tvingad till att mörda folk för att Eli skulle kunna överleva. Nej det var inte rätt. Oscar knackade med hjälp av hans och Elis hemliga kod ”Jag med.” på den stora lådan som Eli låg i. Hon skulle inte få misstänka någonting nu ju. Han kunde bara inte längta till att vara själv med Eli i resen av hans liv, han kunde verkligen inte bli van med den tanken. Vad skulle hans mamma tänka om honom om han bara försvann? Inte för att hans mamma va det största problemet men klart han tänkte lite på henne i denna situationen. Hon är ju ändå den personen som brytt sej mest om Oscar under hela hans liv! Plötsligt hör Oscar i högtalarna ”Nästa station Sjöbo. Det är dags! Han grabbar tag om den stora lådan som Eli ligger i. Med alla sina krafter lyfter han den samtidigt som han vinglar ut ur tåget med lådan i sina bägge händer och med en lätt ryggsäck på sin rygg. Ingen mening med att packa så mycket hade han tänkt när han höll på. Det första han får se när han kommer ut från tåget är skog, inget annat. Var det verkligen de här Eli hade längtat så mycket efter? Eller var det bara att komma bort från allt? Han lyfter lådan från marken och börjar gå in i skogen med den. Eli sa att det skulle ligga en stuga inne i skogen om man gick rakt fram i ca tio minuter. Han har funderat på hur hon känner till den stugan och hur hon vet exakt hur lång tid det tar att gå dit från tågstationen, men han hade inte orkat fråga. Det är ganska svårt att gå på grund av alla stensar och pinnar som ligger på marken. Det ska snart bli mörkt och trädkronorna ligger som ett tjockt täcke över Oscar huvud. ”Är vi framme snart?” frågar Eli. Hennes röst gör Oscar rädd. Just nu vill han bara ställa ner lådan och springa därifrån och sedan ta första bästa tåget hem till Blackeberg. Men det skulle han inte kunna det fattar han ju. ”Ja snart” ljuger Oscar samtidigt som han ser stugan. Det var en liten gul stuga med nerdragna rullgardiner för fönsterna. ”Självklart!” tänker Oscar. Bredvid stugan ligger en liten skogsväg som troligtvis leder till civilisationen. Oscar ställer ner lådan Eli ligger i och tittar länge på den. ”Varför står vi still?” frågar Eli. ”Vänta lite, ska bara knyta mina skor, vi är snart framme” svarar Oscar. Han tar av ryggsäcken från ryggen och knäpper upp den med skakiga händer. Han har aldrig varit så här rädd i hela sitt liv. Inte ens när han trycktes under vattnet på badhuset tills han trodde att han skulle dö! Inte ens då var han lika rädd som han är just nu! Han tar upp flaskan ur ryggsäcken, vrider av korken och tvekar inte en sekund över att hälla allt innehåll över lådan som Eli ligger i. Han gör det försiktigt så att det inte ska höras inifrån lådan. När flaskan är tom tar han några steg tillbaka, tar upp asken ur jackfickan, öppnar asken och tar ut en tändsticka. ”Oskar?” hör han Eli säga, precis när han ska dra stickan mot teflonet. ”Ja?” svarar Oscar. ”Joo jag har tänkt på en sak..” säger hon. Då klarar inte Oscar av att höra mer! Han tänder på tändstickan och kastar den med all sin kraft på lådan Eli ligger i samtidigt som han känner varma tårarna rinna ner från hans kalla kinder.

Epilog

Det var 15 år sedan det otäcka natten i badhuset. 15 år har gått men han kan fortfarande minnas de som igår. Oskar hade precis kommit hem från jobbet när han hörde en kvinnas röst från köket som säger maten är klar. De var Elli. Oskar och hon hade bott ihop ända sen Oskar flyde hemifrån. Det var tufft i början dem hade ingenstans att bo och knappt några pengar. Dem bodde först på ett vandrar hem. Oskar försökte hitta ett jobb men ingen ville anställa någon i sådan ung ålder.
De levde genom att Elli gick ut och jaga mat åt henne och rånade dem.
Oskar gillade inte det så mycket han förakta henne varie gång hon kom hem blodig.
Det var tufft men de hade varandra.

En dag så stormades derass rum i vandrarhemmet. Det fanns ungefär 20 stycken poliser. Dem kom in och när Oskar vaknde så var de 10 st av de 20 som riktade vapen mot honom. Han frågade vad var frågan om det och en av poliserna skrek på honom: Var är han? Polisen hade en mörk röst som for in i Oskars öron precis som när man tänder ett ljus i ett mörkt rum. Oskar lyckades stamma fram vem?. En av de andra poliserna tände alla ljus i rummet. När de väl hade letat igenom hela byggnaden så slocknade allt ljus i hela vandrarhemmet. Man hörde i polis radion skrik inte vanliga skrik utan såna skrik man gör innan man blir dödad av ett monster. Polisen som var vid Oskar sa till honom att stanna där. Så fort polisen gick ut genom dörren, såg man hans huvud flyga igenom korridåren. Oskar gick ut för och se. Han såg blod på alla väggarna Döda kroppar både poliser och oskyldiga. Oskar blev rädd han la sig ner på marken och börja gråta. Han skrek ut Varför! Han klarde inte av blod lukten, de döda kropparna. De såg ut som om självaste djävulen varit där. Kanske det är hon som är djävulen, kanske är hon den onda som finns i alla religoner. Men hur mycket han försökte hålla sin näsa från lukten så kunde han inte. Han spyde så äcklad han blev. Han försökte resa på sig men hade inte styrkan. Han hörde ett skrik till i korrioren. Han tittade ditt han såg en person slita av en av polis männens huvud. Men person som slet av huvudet såg inte ut att vara Elli. Oskar försökte så mycket han kunde men de gick inte de var för mörkt och de kändes som all energi lämnat honom. Han gjorde ett tappert försök med att återupphämta energin men de gick inte istället så svimmade han på plats.

När han vaknade kände han lukten av en pizza, han följde lukten till köket där stog Elli med en annan man. Oskar ropade högt vem är det! Elli sa sänk rösten och ta en pizza slice och fortsatte med att säga detta är en vän. Han var en luffare men jag gav han pengar så han kunde köpa denna lägenheten till oss. Oskar brydde sig inte igentligen han försökte minnas vad som hade hänt. Elli gick med honom till balkongen så de kunde prata ostört. Hon sa att de var en annan vampyr som hade kommit ditt att de inte var hon. Oskar hade svårt och tro det men han såg i hennes ögon att hon talade sanning. Sen fortsatte Oskar med att fråga varför hon inte berättat att de fanns andra som henne. Hon svarde med låg röst: Jag sa inte till dig för att jag själv inte visste. Oskar stirra ut kolla runt och sa: Vad är detta för ställe? Hon kolla ner på marken och berättade att när hon kom ditt så var de blod överallt och att hon sprang till deras rum och såg Oskar där och tog upp honom och bar ut han. Sedan så tog hon pengarna i kassan där de fanns förvånande mycket pengar. Efter en liten stund av tystnad så sa hon att hon brände ner hela stället för att de inte skulle hitta bevis. Oskar kolla på henne och svarade med Jaha. Han kollade på henne han såg hon var tårögd han tog upp hennes kind försiktigt och kysste henne och sa sedan tack. Elli berättade nästa dag att hon hämtat upp en luffare på gatan och bad han köpa en lägenhet till dem efter som ingen av de var myndiga. Luffaren gick med på de om han fick också bo där. Luffaren fick ett jobb och försörjde både Oskar och Elli. När Oskar var 22 år så dog luffaren och då började Oskar försörja dem. Elli hade slutat dödat folk och levde på djur blod, Men ibland drack hon lite av Oskars blod eftersom människo blod är mycket godare. Oskar och Elli levde länge tillsammans även om Elli inte åldrades. De till och med gifte sig och levde lyckligt i alla sina dar.

Regndropparna slår kraftigt mot fönstret och väcker Oskar som inte knappt har sovit inatt. Han tittar ut över motorvägen ifrån sitt rum på rosenlunds psykiatriska vård på Södermalm i Stockholm. Det påminner honom som vanligt när han tittar ut ur fönstret när det regnar, kvällen på tåget med Eli. Det regnade ju också den kvällen som förändrade Oskars hela liv. Han blundaroch tänker sig tillbaka 17år.

Oskar blev så trött på Stockholm att han tillsammans med Eli tog tåget med fullt bagage åkte mot Karlstad. Efter mobbingen va det över, han orkade inte trycket. Oskar och Eli flyttade in på ett vandrarhem på Hammarö, strax utanför Karlstad. Efter dagar i umgänge med Eli får Oskar reda på att ett rikslarm har skickats ut. En ung pojke är ifrån Stockholm är spårlöst försvunnen. Eli tittar på honom och inser också att det är dags att berätta, berätta att hon är en vampyr. Det som är mest förvånande för Eli är att Oskar inte alls blir rädd eller överraskad. Det gör ingenting för Eli är den han älskar. Hon pratar ut och berättar om de mystiska morden som skett i området är tack vare henne. Hon hade tvingat ut Håkan om nätterna för att få blod till Eli, dvs mörda oskyldiga människor. Nu blev Håkan lite skeptisk och började små darra. Men Eli försäkrade att hon inte skulle göra honom illa, hon skulle aldrig vela Håkan någonting dåligt. Efter dagar börjar Eli få nog, hon behöver blod. Hon ber Håkan att försöka mörda någon för att få Eli att överleva. Håkan blir övertalad efter timmar. Håkan går ner till receptionisten. Han får tankar på hur han på gården i Stockholm högg barken på träden. Han tänker på killarna som mobbade honom i skolan. Bakom receptionistens rygg på det lilla vandrarhemmet tar Oskar fram kniven och hugger flera hugg. Blodet forsar ut och Oskar fyller kastruller ifrån rummet de hyrt. Dagarna fortsatte och Eli blir allt mer krävande. Tillslut står hon inte ut mer och flyr.

Oskar då? Jo det blev inget vidare liv för Oskar. Efter att ha mördat 4personer på ett vandrarhem blir Oskar anhållen och dömd till psykiatrisk vård. Vilket leder till var Oskar är idag. Han är i sin egna värld när han tittar ut ur fönstret på Södermalm. Han lägger märke till att det knackar på dörren och hör två röster. Det är dags för spruta, och Oskar somnar om.

EPILOG Oscar öppnar dörren. Han sätter ner datorväskan och hänger av sig jackan. Han går in i köket, sätter på en kopp kaffe och tittar upp mot den vita klockan på väggen ovanför dörren. Tre timmar kvar tills mörkret faller in. Tre timmar kvar till Eli vaknar. Han sätter sig ner vid köksbordet för att läsa tidningen. " Nytt mord i Falkenberg" lyder rubrikens förstasida. Oscar funderar på om det är dags att flytta igen. Känns ju som ett tag sedan de flyttade sist, och de vill inte bli misstänkta. Nej de kan inte hålla på och flytta runt för mycket heller. För lätt att bli upptäckta då. Han kan inte heller flytta för långt ifrån sitt jobb. Så länge företaget inte kan tänka sig att flytta honom till ett annat län igen? De lever bara på Oscars inkomst eftersom Eli inte kan arbeta. Då och då händer det att Eli inte bara tar offrens kroppar eller blod utan även pengar, men de småpengarna gör inte mycket skillnad. Oscar har aldrig dödat åt Eli. Det får han sköta själv. Oscar är rädd för att bli som Håkan och nervös över att samma sak ska hända honom och att det kan leda till samma situation som Håkans öde. Oscar vill inte bli vampyr. Även om livet inte är så händelsefullt så är han ändå nöjd...men inte Eli. När Oscar väl tänker efter så händer det inte mycket i deras liv. De bjuder inte hem folk eftersom de inte har några vänner. De har bara varandra och lever utan någon livslust eller några händelser. De kan inte göra saker tillsammans på dagen eftersom Eli inte kan vara ute i ljus, och det finns inte mycket att göra på kvällarna när Eli är ute och Oscar väntar på att han ska komma hem med blod på tröjan och det ska bli dags att tvätta igen. Deras dagar består inte av mycket mer än att Oscar går till jobbet, går på möten, går hem och väntar på att Eli ska vakna. Medans Eli sover bort dagarna och är ute om kvällarna. Ju mer han drömmer sig bort i tankarna känner han en varm och svidande känsla på bröstet. Han hade varit så borta i tankarna att han inte märkt att muggen han höll i handen hade glidit längst med fingrarna och kaffet hade långsamt runnit ut på honom. Han hoppar till och det bränner fruktansvärt på bröstet. Eli kommer ut i köket. "Vad gör du Oscar?" " Spillde kaffet på mig" svarar han, irriterad på sig själv. Eli svarar inget, tycker väl att han är klumpig. "Jag går ut nu" säger Eli och vänder sig om för att gå. " Måste du verkligen idag igen?" frågar Oscar. Eli vänder sig igen och tittar på honom. Oscar tycker att det börjar gå över styr och gillar inte att de inte har någon livslust tillsammans längre. Livet har blivit tråkigare och tråkigare ju äldre Oscar har blivit. Eli vet om att Oscar inte tycker om att han går ut och dödar människor om kvällar, men han måste göra det, för att överleva. Elis ögon mörknar. Nu vet Oscar om att han är hungrig. Han känner igen ansiktets uttryck och blir lite nervös. "Nej Eli, Nej". " Jo Oscar, jo. Det blir bättre om vi båda är i samma situation med samma.. behov". Det förstod inte Oscar. Vem skulle då arbeta och försörja dem? Det skulle bli fler personer som skulle mördas och grannarna skulle bli mer mer misstänksamma än vad de redan är. Oscar tar upp en stol och riktar den mot Eli. Eli talar lugnt till honom. "Oscar du vet..om vi båda bli likadana, så kommer det bli bättre". "Bättre? Allt kommer ju bli sämre!" svarar Oscar. Eli lyssnar inte. Hans svarta ögon stirrar på Oscar som aldrig förr och Oscar förstår att han inte har någon chans mot Eli. En svidande smärta sprider sig från halsen ut i kroppen. Han biter hårt och smärtan känns oändlig. Eli är stark och det går inte att ta sig ur greppet. Fakum med att Oscar inte kan röra sig över huvud taget. Hans huvud är fyllt med blandade känslor. Känslor för Eli och Oscars tappade livslust... Oscar ligger på rygg på golvet. Eli sitter på honom. Det är blod runt om dem på golvet och som fortfarande rinner från hans hals. Han stirrar upp i taket. Vem ska försörja oss nu? Hur ska vi klara att leva? Är vi ens levande? Nu är jag...som Eli.

Slutuppgift till "Låt den rätte komma in"

I epilogen till "Låt den rätte komma in" kan vi läsa om att Oskar ger sig av. Din uppgift är att skriva en egen epilog efter epilogen - hur gick det sen? Din epilog kan besvara vad som händer på kort eller lång sikt, eller vara mer öppen till sin karaktär. Din epilog ska publiceras på bloggen senast fredagen den 25 mars.

Oskar och Eli

Första gången Oskar såg Eli var i reflektionen från den blanka kökskniven han hade tagit med sig ut på gården då han stod och högg i ett träd av ilska. Han hade aldrig sett Eli innan för att hon nyligen hade flyttat dit, så han blev genast nyfiken på den underliga flickan utan jacka och med smutsigt hår.
När Eli ser Oskar för första gången, ser hon en pojke som tar ut all sin illska på ett träd genom att hugga det aggressivt med en vass kniv. Kanske är det så att hon då inser att hon inte är den enda som går och bär på tunga hemligheter. Möjligen är det detta som gör att Eli blir nyfiken på Oskar.
Allt efter som tiden går träffas de två barnen oftare och oftare och en vännskap byggs upp.
Det kan tyckas vara självklart varför Oskar dras till Eli. Det är ju den första riktiga vännen han fått på lång, lång tid eftersom att han blir retad i skolan. Men om man tänker efter en extra gång så tycker jag att det finns så mycket mer än bara det faktum att han fått en vän som gör att han vill vara med henne. Med tanke på att han får reda på mer och mer grejer om Eli, till exempel at hon är en vampyr, hon har dödat människor, hon är över 200 år gammal egentligen, att hon varken är flicka eller pojke och så vidare, så är det konstigt att han fortfarande vill vara med henne. Vilken annan 12-åring som helst skulle blivit bortskrämmd vid blotta tanken på allt det han vet om Eli. Alltså är det ett starkt band mellan de två vilket gör att Oskar fortfarande vill vara vännmed henne.
I Elis fall tror jag att hon vill vara med Oskar just för att hon kan vara sig själv med honom, berätta om saker för honom och för en gångs skull kunna känna sig som 12 år gammal med honom, vilket hon tydligen fortfarande är i sinnet.
Man kan ju tänka sig att hon egentligen försöker utnyttja honom lika så som hon gjorde med Håkan, men det tror jag inte. I och med att hon totalt exponerar sig och lägger alla korten på bordet och berätta om sig själv och trotts det har full tillit till Oskar så tyder det på att hon verkligen vill ha en riktig vän i honom och att hon inte har några dolda avsikter.
Oskar säger sig vara kär i Eli, vilket jag tror är en förvirring hos honom. Han vet nog inte riktigt hur han ska förhålla sig till henne och antar då att det är kärlek. När Eli kysser Oskar, gör hon det för att det berättar hennes historia och hon vill att han ska veta den, och inte för att visa sin kärlek till honom. Det kan också vara så att Eli är så pass mån om att få ha kvar Oskar som vän, så att hon väljer att besvara kärleken för att inte förlora honom. Så om nu Oskars kännslor är kärlek, så tror jag tyvärr inte att den är ömsesidig... Men vänskapen mellan Oskar och Eli är defenitivt ett faktum.

Eli + Oskar

När Oskar först träffade Eli slogs han av hur underlig hon såg ut, att hon inte alls var som alla andra. Första gången de träffades tror jag inte han lade så stor vikt vid henne, men andra gången tror jag att han började se henne som en potentiell vän. För Oskar som är utstött i skolan var den här andra mänskliga kontakten viktig. Oskar hade tidigare i boken visat upp ett något destruktivt beteende, men jag tror att det faktum att han hade någon att räkna som en kompis hjälpte till för att han ska komma ifrån detta, till att han ska kunna leva ett mer normalt liv, bli en mer normal, glad, lycklig person. Han får denna kontakten i och med bokens gång. De blir vänner. Kanske även mer än så. Eli är Oskars enda vän, hans enda kontakt med världen så som den ser ut för de flesta andra. Hon börjar betyda otroligt mycket för honom och jag tror faktiskt han läser lite mer in i det än han borde. Eller hur han liksom verkligen känner.

Eli då?
Jag är lite delad när det kommer till varför Eli umgås med Oskar. Vad får hon ut av det hela?
Jag tror att Eli är ensam. Och att det är därför det känns så bra när dem umgås, att hon har någon att dela saker och ting med. På ett sätt känns det som att dem är varandras enda kontakter, deras enda vänskapliga relationer. Lite som att dem lever i en egen värld. En värld där ingen kan nå dem.

För att sammanfatta det hela så är deras band emellan varandra otroligt starkt. De har kommit att betyda otroligt mycket för varandra och jag vet faktiskt inte hur de skulle klara sig om de skulle skiljas åt nu. Kanske skulle de klara det bra, då de stärkt varandra som personer otroligt mycket. Men de skulle känna sig tomma. Som om en del av dem fattades.





(Ber om ursäkt för att det blev lite sent. Bloggen ville inte fungera för mig igår då jag egentligen tänkt skicka in det.)

OSKAR OCH ELI

Oskar är en mycket väluppfostrad liten pojke som oftast är mycket lydig och trevlig mot sin mamma. Hans bästa sida är att han är en mycket snäll pojke som tar skolan på största allvar.
Han sämsta sida är nog att han inte vågar säga ifrån när killarna i skolan är dumma mot han och mobbar honom. Och han är ganska osäker på sej själv och har bara Eli som sin enda ”riktiga” vän. När han har tråkigt är han mest för sej själv och läser tidningar eller är ute på sin gård utanför hans hus. Det är där han träffar Eli. Eli är ju som sagt ingen vanlig flicka utan en vampyr och måste ha människoblod för att överleva.
En kväll när Oscar och Eli är nere i deras lägenhets källare skär sej Oscar med en kniv så att det droppar blod på golvet. När Eli får syn på det kan hon inte motstå sitt törstiga begär så hon lägger sej ner på alla fyra på golvet och börjar slicka upp Oscars blod. På detta sättet får Oscar reda på att Eli är en vampyr. Först blir han mycket rädd och vill inte prata med henne på flera dagar tills han kommer på att han saknar henne otroligt mycket.
När dom börjar umgås igen blir det bara mer och mer intimt och dom börjar att gilla varan mer och mer som mer än vänner. Dom brukar ligga tätt intill varann och bara hålla om varan på Oscars rum och Oscar är mycket lyckligt samtidigt som han inte är säker på om man borde vara det eftersom han hela tiden tänker på att Eli inte är en vanlig flicka.
Men Eli gör Oscar stark och säger till honom att han måste slå tillbaka när killarna i plugget är dumma mot honom. Han lyssnar på denne och på grund av detta vågar han slå ner Jonny, som är en av dom dumma killarna som mobbar Oscar.

Vänskapen som börjar utvecklas till kärlek

I början av boken är Eli och Oskars förhållande inom ramarna för vänskap. Men efter att man kommit in i boken så börjar man inse att vänskapen börjar övergå till kärlek, i alla fall för Oskar. Besattheten börjar ta över i Oskars huvud och hans längtan efter att få träffa henne nästa gång börjar också ta över. Ett exempel på detta är när Eli är ''försvunnen'' eller vad man ska säga. Då ber Oskar till gud. Han säger att du kan ta alla mina serietidningar, allt jag har, bara Eli kommer tillbaka. Precis i det ögonblicket knackar det på fönstret. Det är Eli som vill komma in. Oskar öppnar givetvis för henne och Oskars ansikte skiner upp av glädje. Eli klär av sig naken och kryper ner under täcket tillsammans med Oskar. Oskars mamma kliver därefter in i rummet och frågar vem Oskar pratar med då Eli snabbt gömmer sig under Oskar. Oskar säger ingen och Mamman kliver ut ur rummet. Det är efter denna händelsen vänskapen utvecklas till kärlek eftersom Oskar frågar chans på Eli. Hon säger nej eftersom hon inte vet vad det innebär. Men hon erbjuder sig att de både ska pussa varandra men detta erbjudandet avböjer Oskar snabbt. Eli tackar dock Ja lite senare efter de båda pratat om vad att få chans innebär.

Eftersom Oskar är utsatt i skolan är deras relation oerhört viktig för Oskar. Man märker att relationen påverkar Oskar positivt eftersom Oskar verkar må bättre och bättre. Hans självförtroende har även förbättras. Ett exempel på detta är när Oskar slår ner Jonny (en av de största mobbarna) så Jonny får åka till sjukhus. Detta skulle Oskar inte vågat göra i början av boken.

På gränsen mellan "vänskaps-kärlek och kärleks kärlek"

I början av Oskars och Elis relation är de bara grannar, lite misstänksamma mot varandra och ingen av dem vill ha någonting med den andra att göra. Men efter ett tag tar nyfiken över och tillsammans utvecklar de en väldigt speciell, men nära vänskapsrelation.
Oskar är utsatt i skolan och har inga direkt vänner och Eli är vampyr och därför vill ingen ha någonting med henne att göra och hon kan i princip inte ha någonting med någon att göra. Detta gör att Oskar och Eli är extremt olika men också extremt lika. Båda två är otroligt ensamma individer i stort behov av närhet och kärlek, och de båda två är väldigt utsatta.
Oskar och Eli behöver varandra. De förstår varandra. De förstår varandra så mycket att vänskapskänslorna växer och blir så starka att de nästan tror att de är kära i varandra. För första gången på mycket länge får de både känna sig behövda och blir bemötta med vänlighet och intresse. Detta överrumplar de båda så mycket, speciellt Oskar, att han "frågar chans" på Eli. Han vill ha henne nära sig, han vill inte bli lämnad av den enda vän han har och det vill han få bekräftat på något sätt. Han vill ha ett bevis på att de hör ihop, och han känner att han får det genom att "fråga chans"
Jag tror att om man han en jättenära vän av motsatta könet, om vänskapen blir tillräckligt stark så kan det nästan kännas som att man är kär, även om man kanske egentligen inte är det. Och på ett sätt så är det ju kärlek, men ibland kan gränsen mellan "vänskpas kärlek" och " kärleks kärlek" vara svår att uskilja för att man vet att man älskar en människa men man kanske inte vet på "vilket sätt". Det är detta som jag tror har hänt mellan Eli och Oskar. De behöver varandra och de älskar varandra, men de kan inte sätta fingret på om det är vänskap eller kärlek..eller kanske något mellanting?..

Eli och Oscars förhållande.

Jag tycker att Oscar och Eli till en början har en rätt gullig relation till varandra. De träffades på lekplatsen en dag av ren slump, och nu har de kommit varandra nära. Dem blir tillsammans, men vet egentligen inte riktigt vad som innebär med det. Dem är båda oerfarna. Dem har båda fått en vän, varandra. Dem är annorlunda och unika på olika sätt. Det märks att de tycker om varandra eftersom de gärna träffas, och de kommer bra överens. De lär sig saker av varandra. Eli är inte van vid umgänge och inte heller Oscar för den delen, men han vet betydligt mer än henne i och med att hon sovit bort flera år av sin 220års långa livstid.

Dem är lika på ett sätt eftersom dem båda är rätt ensamma, men också väldigt olika på ett annat sätt. Eli är ingen människa. Hon hade kunnat döda eller skada Oscar när som helst, men hon gör det inte. Hon tycker om Oscar och han är inte rädd för henne. Han blir osäker i vissa situationer men han backar inte. Han skräms lite av henne när hon inte ätit på ett tag och ser konstig och farlig ut då hennes ögon mörknar, men han blir nästan lite nyfiken av rädslan. Han är inte rädd för att se vad som händer om han gör tvärtom än vad hon ber honom göra.
Ett exempel i boken är då Eli ska komma in till Oscars lägenhet och hon kräver att han säger till henne att hon får komma in. Nästa gång det händer så säger han inget, för att se vad som händer. Han tänjer på gränserna lite, och är inte rädd för det.

Jag tycker det är modigt och starkt av Eli att klara av att vara så pass nära Oscar så ofta och till och med ha känt doften av hans blod utan att ha skadat honom.

Eli och Oscar har även ett rätt roligt sätt att kommunicera med varandra genom väggen. De bor grannar med varandra och delar samma sovrumsvägg. Därför kan det prata med varandra genom sina rum. De knackar i väggen till varandra som koder.

Oskar + Eli = ?

Oskar är i helhet en snäll, trevlig väl uppfostrad "mammas pojke". Oskar är som alla andra barn och ungdomar, han har sina mot och framgångar. Han är ambitiös i skolan, lyssnar på läraren och sköter sitt skolarbete bra. Sedan har han sina motgångar, "mobbar gänget" Jonny och co. Vart Oskar än befinner sig i skolan så är Jonny i hälarna på Oskar.

När Oskar känner sig rastlös, så beger han sig ut på gården. På gården finns en lekplats och strax bredvid finns det två stora träd som används som fotbolls mål. Oskar leker lite för sig själv med en kniv i handen som han hugger mot ett ut av träden. Oskar tröttnar efter ett tag och till slut hör ett ljud bakom sig. Oskar vänder sig snabbt om och ser ett litet barn uppe på klätterställningen. Oskar rör sig sakta framåt och ser en tjej vid klätterställningen...som visar sig vara Eli (som vi alla redan känner till).

Det visar sig i boken att Oskar och Eli blir grannar och att bägge två befinner sig ute på gården när det endast är mörkt. Oskar och Eli stöter jämt på varandra ner vid lekplatsen. Och andra gången dom träffas har Oskar med sig en Rubiks kub som dom försöker klura ut tillsammans. Oskar och Eli har det lite svårt i början, bägge två är rätt så "tuffa" mot varandra, och Eli sa första gången dom träffades att de inte kunde bli vänner. Oskar blir allt mer intresserad av Eli och kolllade jämt ut genom fönstret för att se om Eli var ute, och det var en speciell tid de gick ut, nämligen när klockan var lite över sju.

Det märks att Oskar har sina tankar om Eli, att hon är väldigt mystiskt, luktar illa, klär sig konstigt, men känner ändå på sätt och viss lite kärlek för henne. Så Oskar bestämmer sig för att utveckla någon sorts kommunikation system med hjälp av morsealfabetet och någon slags knackningssystem. Eli och Oskar hade testat systemet och det verkade funka utmärkt.

Jag uppfattar Oskars och Elis förhållande som ett vänskaps förhållande just nu, bägge två har kommit varandra lite närmre och man märker att Oskar har lite starkare känslor för Eli,men att han inte riktigt vågar visa det än. Jag tror Eli känner likadant för Oskar men vågar inte riktig själv visa det, för att hon inte riktigt vet hur hon ska uttrycka sig själv. Håkan är också ett hinder för Eli och vill helst inte att Håkan ska få reda på något. Oskar blir vid ett tillfälle slagen i boken av Jonny och co, och detta ser då Eli och blir orolig över Oskar, och uppmuntrar han till att våga slå tillbaka. Eli uppmuntrar även Oskar till att använda hans kniv mot Jonny och co, vilket jag känner är mycket fel.

Vid ett tillfälle i boken så händer det något mellan Eli och Oskar, och det är när Eli hamnar i Oskars famn och de står vid portvalvet när Eli plötsligt lutar sitt huvud mot Oskars hals, och hennes läppar kommer allt närmre hans hals... och plötsligt så rycker hon sig undan Oskar. Detta visar även att Eli inte vill skada Oskar.

Som jag kan se på det just nu så är deras förhållande inte riktigt balanserat, det ser mer ut som ett fråge tecken och kan leda till vad som helst. Vi har Eli som är beroende av Håkan och som måste se till att han finns vid hennes sida, medan Oskar har sitt beroende för Eli och måste ha henne vid sin sida. Jag känner själv att det är svårt att beskriva "riktigt" om Oskaras och Elis förhållande och vill därför inte dra förhastade beslut om hur det egentligen är osv. Det jag har delat med än så länge är det jag har fått reda på från boken, mer kan jag inte säga än att vi får se vad som kommer next i boken.

Tack och adjö!

Bloggfråga 4 (vecka 10, grupp B)

Beskriv och diskutera utförligt förhållandet mellan Oskar och Eli.

Ondska och godhet

Vad är ondska?

Ondska är när man vill förstöra/skada någon/något utan anledning, för njutning, eller så har man en anledning. Ondskan finns hos alla människor, men kanske inte lika mycket. När en människa är arg har den oftast onda tankar, men man kan inte alltid se ondskan hos människan. Ett exempel på att människan är ond är när man vill skada eller mörda någon. Onda människor är egoistiska har inga känslor för sina medmänniskor, vilket leder till att människor blir rädda för dem.


Vad är godhet?

Godhet innebär inte bara att man är snäll, omtänksam och att man bryr sig om andra. Godhet är också när man är med i humanitära hjälp och hjälper föräldrarlösa och hemlösa barn. Godhet är också när man visar respekt för andra människor och inte är självisk. Människor är positiva och man vill alltid andra människors bästa. Om man behandlar andra människor bra vill man också själv bli bra behandlad.

En person i boken som jag tycker är både ond och god är Oskar. I skolan är han mobbad och när han kommer hem efter skolan har han onda tankar. På kvällarna tänker han hur han ska mörda någon av mobbarna genom att träna det på ett träd. Men Oskar har också sin goda sida. Han är alltid snäll i skolan och behandlar andra bra för att han själv vill bli bra behandlad, men det är han faktiskt inte. Som sagt, han är mobbad i skolan, men han uttrycker inte sin ilska på andra människor.

Godhet och ondska

Vad är ondska?
Ondska kan vara många saker som till exempel ord och tankar. Alla människor har nog haft en ''ond'' tanke någon gång, när dom kanske tänker på någon jobbig person. Jag tycker att ondska är då typ hat som har bildats upp inom en person och som till slut bryter sig ut och ändrar personen syns på vad som är rätt och vad som är fel. Ondska kan också vara när man inte tänker på någon annan än sig själv och bryr sig bara om sin egen framgång i livet och ingen annans. Det finns också vissa personer som vill helt enkelt se världen brinna, som till exempel mördare som mördar helt enkelt för att dom känner nån sorts njutning från det. Dessa personer är tydliga exempel på hur ondska kan påverka andra människor.

Vad är då godhet?
Ja, godhet är då i princip motsatsen till ondska. Man sätter inte sig själv framför alla andra och hjälper människor för att man vill helt enkelt hjälpa till, att man känner sympati för sina medmänniskor. Bara för att man hjälper människor för att man känner sig bra av det kan man aldrig kalla sig själv för en helt ''god'' människa. Som jag nämnde innan så har alla upplevt ''onda'' tankar minst nån gång i sitt liv och jag tror också att det är väldigt svårt att inte tänka på det sättet ibland. Men det gör inte en till en ond person bara för att man har såna tankar lite då och då. Det är vad jag tycker gör en människa till en människa.

En person som då är lite av båda är, enligt mig, Håkan. Han är ju trots allt en pedofil och en mördare, vilket pekar mot ondskans håll , men han vill inte göra det han gör, han känner sig liksom tvingad av den kärlek han känner för Eli. Som i till exempel det första mord man fick läsa han göra, han hoppades ju på att det inte skulle dyka upp nån pojke alls. Han känner också en sorts medlidande för dem, som den pojken utan tänder, och vill hjälpa. Han känner att han har inget val attt göra det han gör.

ondska vs godhet!

Jag tycker att ondska är ett väldigt mäktigt och stort ord. Då ondska kan vara handlingar, tankar eller ord. Att vara ond behöver inte betyda att man är en hjärtlös människa. Jag tror att alla människor har en lite nypa ondska i kroppen. Det behöver inte synas eller märkas. Inte heller behöver den påverka andra personer i våran omgivning. Har det någonsin varit ett fall där en människa aldrig någonsin har tänkt en arg eller ond tanke om någon eller något. Jag vet inte. Jag skulle i alla fall inte tro det. Det är där den lilla nypan ondska finns hos gemene man. Sen finns det en annan sorts ondska. Den ondskan som sprider rädsla och sorg runt i världen. Den ondskan som jag syftar på är den ondska som finns hos mördare och psykiskt störda människor. Dessa människor har känner troligen ingen sympati och har inga känslor.

Motsatsen till ondska är godhet. Att en människa är god är mer än att bara vara snäll och positiv. Att vara god innebär att man är när man kan göra gott för sig själv och andra utan baktankar. Även om en mördare är fylld med ondska betyder inte det att han inte har någon godhet kvar i kroppen. Innerst inne tror jag att alla mördare har lite godhet. Men ondskan är oftare större än godheten och därför mördar en mördare.

Jag tycker att Håkan är en både god och ond person då han känner sympati och visar kärlek för Eli.Men att vara en pedofil och mördare kan man inte direkt karakterisera hos en god människa. Att man gör vad som helst för kärleken är i detta fallet inte särskilt bra.

Godhetens ljus och Onskans mörker

Wazzup!

En god person för mig är en person som är vänlig, hjälpsam, omtänksam, som utstrålar på ett positivt sätt och är väluppfostrad. Själv tycker jag det finns många faktorer för hur en god person kan vara men jag har valt att bara nämna några få här.

Den personen som jag tycker är i god i boken är Oskar. Oskar är i helhet en snäll och bra uppfostrad pojke. Problemet som Oskar har är bara att han är mobbad i skolan och att det har påverkat honom på så sätt att han känner sig så kränkt av mobbarna att han vill mörda dom. Jag kan förstå att man kan tycka att Oskar är helt sjuk i huvudet som har tankar om att mörda personer som går i ens egna klass. Men det är ju inte Oskar själv som har valt att bli mobbad och därför tycker jag inte att man kan se honom som en ond person.

En person som är ond för mig är en person som utnyttjar en annan persons svagheter (kan vara allt från utseende till privata saker) och genom den andra personens svagheter så får den onda personen mer respekt. Genom detta sätt får också den onda personen sina anhängare som inte vågar säga emot och därför går dom oftast med den starka sidan. En ond person vill inte heller någon något väl och har oftast som mål att skada en annan person fysiskt eller mentalt på ett eller annat sätt.

Den personen som jag tycker är ond i boken är Håkan. Håkan är en äcklig pedofil och en mördare. Jag kan förstå att han älskar Eli och vill henne det bästa men det ger inte honom någon rätt att gå runt och mörda människor. Han skiter helt om hur mycket en familj får lida efter han har mördat någon.

I och med att jag inte har läst hela boken än så kan jag ju inte säga om det kommer någon ny person som är ett bättre exempel för en god/ond person men det ska bli spännande att läsa vidare och själv känner jag det som om att vad som helst kan hända.

Vad är ondska och godhet?

Hej! Nu tänkte jag beskriva ondska och godhet.

Ondska!
Ondska enligt mig är ord, tankar och gärningar. Alla vi, både djur och människor har ondska i oss. Det lilla minsta kan väcka ondskan i oss, det kan vara allt från en blick till en stor händelse. Men det beror på individen hur man påverkas. Vissa håller den inom sig medan några andra förstör och skadar dem i omgivningen.

Alla har vi känt ondskan stiga inom oss. Men vad hjälper det dig? Du vinner ingenting av det. Det som har inträffat dig har redan hänt och kan inte göras om, ondskan leder dessutom bara till dåliga saker. Du, nära och kära blir bara drabbade. Ingenting kan lösas med ondska det blir bara värre. Men tyvärr kan man inte hindra sin ondska, man förlorar kontrollen, man känner vanmakten växa inom sig och man tänker inte på konsekvenserna som kommer på följd. Man ser bara rött.

Godhet!
Vad är godhet? Man tänker inte ofta på det utan tar för givet att den finns där. Dina föräldrar tar hand om dig. De ser till så att du har tak över huvudet och mat på bordet. Tänker man på att det är godhet? Jag tror inte det. Jag tror att de flesta tar det för givet. Dina kompisar då? De gör så att du skrattar och har roligt. De delar minnen med dig och vänder inte ryggen mot dig när du står i en nerförsbacke utan hjälper dig att ta dig upp för den. Jag tror inte att du hade fallit för denna personen om det inte vore för dess godhet och detsamma tillbaka. Människor som har godheten i sig är de personer som står dig närmast. De visar dig respekt, hjälper dig i svåra situationer. De är givmilda och vill dig bara goda saker. Men det som du tycker är ondska kan även vara godhet i grunden. Om t.ex. dina föräldrar tvingar dig att plugga till ett prov imorgon så gör de det inte för att vara onda, de gör det utav ren godhet. De vill bara hjälpa dig.

Eli! Ond eller god?

Den person som jag har valt är Eli. När jag läser boken får jag känslan av att hon är en god person. Hon är snäll och lojal mot Oskar, hon vill hjälpa honom med hans problem i skolan. Men hon är trots allt en vampyr och behöver döda föra att överleva, men jag tror att hon inte bara gör det för sin egen skull, utan även Oskars. För hon vet att Oskar har problem och att han inte kan klara sig utan henne. Eli har godhet i grunden och hon valde inte att bli den hon blev, hon kan inte kontrollera sig och jag tycker inte att det är ondska om man inte kan kontrollera sig.


Tack och hej!

Godhet och onska

Vad är godhet?
Man kan tänka sig att godhet är när man jämt och ständigt går runt och är snäll mot sina medmänniskor. Det kan också tänkas vara när man hjälper och respekterar människorna runt omkring sig.
Enligt mig själv så är godhet när man behandlar andra som man själv vill bli behandlad. Samtidigt som man kan tänka på hur andra känner sig. Personen jag har valt att resonera kring är Oskar. Oskar är en snäll kille som trots sin olyckliga situation i klassen inte vänder sin ilska mot andra människor. Istället behandlar han andra som han själv vill bli behandlad. Med få undantag. Man märker också hur Oskar verkligen bryr sig om de som står honom nära, och detta är också en faktor till att han är en god människa.



Vad är onska?
Onska kopplas ofta ihop med någon som inte vill sina medmänniskor väl. Någon som bara tänker på sig själv och inte lyssnar till andras åsikter eller bryr sig om deras känslor. Alltså en person utan medkänsla inför andra människor.
Håkan är onskan själv. Han har sedan tidigare levt ensam och detta märks på hur han tänker och agerar. Hans tankar syftar alltid tillbaka på hur hans handlingar kommer förbättra situationen för sig själv. Hans tycks ibland hjälpa Eli av ren godhet, men allt han bryr sig om är att försöka tillförställa sina egna behov. Håkan är somsagt självisk och egoistisk och detta gör honom till en ond person.

vad är Ondska?

Ondska finns bland alla människor, en ond människa är en person utan ett hjärta som oftast brukar vara ensam och självisk. Kan man skada/såra en person utan att få ett dåligt samvete då tycker jag att man kan anses som en ond person. Vissa kan till och med njuta av andras olycka. När man hatar på människor så tycker jag faktiskt att man är ond. Eftersom alla inklusive mig har någon gång hatat någon så tycker jag att det är naturligt med ondska. Det är inget som är nytt och det är inget som har ett slut.

Vad är Godhet?

Godhet finns förhoppningsvis hos alla människor, en person som är hjälpsam och vill ens bästa är en bra människa. En bra person är också en person som tänker på andra och vill att andra ska må bra. I princip alla som inte är själviska så kan man säga att de är bra människor, eller? När man gör goda gärningar så sprids godhet. Jag kommer inte på ett bättre sätt att förklara godhet, men jag tror att ni förstår vad jag försöker få sagt.

Håkan verkar vara lite förvirrad, han är både god och ond (ifall man kan säga så) eftersom han tänder på små barn fast att han egentligen inte vill göra det. Det är bra att han inser att det han gör med små pojkar är fel men när han inte slutar hålla på så som han gör frågesätts hans "godhet". Håkan gör vadsomhelst för Eli vilket man egentligen skulle tro är bra, för att det är så det brukar vara när man är kär, men han dödar för hennes skull som gör honom ond. Han gör det för Elis skull eftersom han är i behov av att känna hennes närhet. Älskar han verkligen Eli, eller lurara han bara Eli? Det är dåligt att säga att man älskar en person när man inte gör det. Jag är fortfarande lite osäker om han älskar henne, men det får jag väl reda på snart...

/ Av: Diana Klass