På gränsen mellan "vänskaps-kärlek och kärleks kärlek"

I början av Oskars och Elis relation är de bara grannar, lite misstänksamma mot varandra och ingen av dem vill ha någonting med den andra att göra. Men efter ett tag tar nyfiken över och tillsammans utvecklar de en väldigt speciell, men nära vänskapsrelation.
Oskar är utsatt i skolan och har inga direkt vänner och Eli är vampyr och därför vill ingen ha någonting med henne att göra och hon kan i princip inte ha någonting med någon att göra. Detta gör att Oskar och Eli är extremt olika men också extremt lika. Båda två är otroligt ensamma individer i stort behov av närhet och kärlek, och de båda två är väldigt utsatta.
Oskar och Eli behöver varandra. De förstår varandra. De förstår varandra så mycket att vänskapskänslorna växer och blir så starka att de nästan tror att de är kära i varandra. För första gången på mycket länge får de både känna sig behövda och blir bemötta med vänlighet och intresse. Detta överrumplar de båda så mycket, speciellt Oskar, att han "frågar chans" på Eli. Han vill ha henne nära sig, han vill inte bli lämnad av den enda vän han har och det vill han få bekräftat på något sätt. Han vill ha ett bevis på att de hör ihop, och han känner att han får det genom att "fråga chans"
Jag tror att om man han en jättenära vän av motsatta könet, om vänskapen blir tillräckligt stark så kan det nästan kännas som att man är kär, även om man kanske egentligen inte är det. Och på ett sätt så är det ju kärlek, men ibland kan gränsen mellan "vänskpas kärlek" och " kärleks kärlek" vara svår att uskilja för att man vet att man älskar en människa men man kanske inte vet på "vilket sätt". Det är detta som jag tror har hänt mellan Eli och Oskar. De behöver varandra och de älskar varandra, men de kan inte sätta fingret på om det är vänskap eller kärlek..eller kanske något mellanting?..